Historik
Rasens namn nämns första gången på 1400-talet. I dag anses England vara rasens ursprungsland. Beagle är den minsta och troligen äldsta av de tre brittiska kusinerna beagle, harrier och foxhound, vilka alla används till drevjakt i stora släpp, så kallade pack. Man jagade inte till häst med rasen, vilket är tradition med harrier och foxhound, utan hundarna följdes till fots, vilket fortfarande är brukligt; detta kallas beagling. I Sverige har beagle sedan 1950-talet omskolats till ensamdrivande jakthund. 1953 bildades Svenska Beagleklubben.

Användningsområde
Beagle är en drivande hund som används för drevjakt på hare, rådjur, hjort och räv och som komplement under icke jakttid kan man aktivera hunden med viltspår, agility och lydnadsdressyr/tävlingslydnad.

Hälsa
Den hör enligt försäkringsbolagens statistik till de friskare raserna. Sköldkörtelrubbning, diskbråck, epilepsi, aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation) och höftledsdysplasi (HD) förekommer i låga frekvenser inom rasen.

Egenskaper / Mentalitet
Rasen ska vara en öppen, vänlig och livlig jakthund. Den ska vara modig, mycket aktiv, uthållig och målmedveten. Den ska vara alert, intelligent och ha ett stabilt temperament.

Storlek och utseende
Beagle är en medelstor, korthårig hund. Den väger som vuxen 10–15 kg. Mankhöjd är 33–40 cm. Den är vanligen antingen trefärgad, (svart, brun och vit), eller tvåfärgad (gul och vit).

Pälsvård
Rasens päls är korthårig och kräver mindre än en timmes pälsvård per vecka. Den fäller sin päls två gånger per år och håren har en tendens att kila sig fast i kläderna.

Källa: https://www.skk.se/sv/hundraser/beagle/